Pärlhistoria

Vackert Pärlorna är av glas och en del av dem väldigt söndersmälta av hettan på gravbålet. Storleken på pärlorna varierar lite, de runda tunnformiga röda är omkring en centimeter stora och de gröna som syns till höger i bild är lite mindre. De koniska röda pärlorna och pärlsammansättningen i övrigt visar att vi befinner oss i tidig vendeltid, troligen omkring år 600.

Foto:Kenneth Svensson, Arkeologikonsult.

PÄRLHISTORIA

I den här rapporten som kommer från arkeologikonsults hemsida, det är en delrapport från Herresta Raä 114. www.arkeologikonsult.se, kan du läsa och förstå glaspärlans histora från förr till nu.


Herresta gamla tomt och gravfält i Järfälla kommun

Den 18:e april 2006 påbörjade Arkeologikonsult en arkeologisk undersökning i Barkarby. Detta med anledning av att delar av den gamla flygplatsen, det s k Flottiljområdet öster om IKEA och norr om Barkarby Outlet, ska bebyggas med bland annat bostäder.


2006-08-21


Två bilder på vendeltida fynd från gravfältet

Ibland orkar man inte skriva så mycket men vill kanske ändå presentera något nytt material från grävningen. Vad passar väl då bättre än några nya bilder?


Här kommer två fyndbilder från gravfältet. Det ena är den stiliga pärluppsättning som kvinnan i grav 3 fått med sig på gravbålet och den andra bilden föreställer en del av ett bronsspänne som påträffades i samma grav.



Pärlorna är av glas och en del av dem väldigt söndersmälta av hettan på gravbålet. Storleken på pärlorna varierar lite, de runda tunnformiga röda är omkring en centimeter stora och de gröna som syns till höger i bild är lite mindre. De koniska röda pärlorna och pärlsammansättningen i övrigt visar att vi befinner oss i tidig vendeltid, troligen omkring år 600.

Foto:Kenneth Svensson, Arkeologikonsult.















Det här är knappen till ett så kallat ryggknappsspänne från 500-talets andra hälft eller tidigt 600-tal. Till vänster syns knappens ovansida. Trots korrosion och eldskador så kan man ana en cellindelning, i dessa celler har det en gång suttit röda granater infällda. Antagligen är det beigefärgade rester efter fogmassan som höll granaterna på plats. Det måste ha varit ett praktfullt smycke en gång i tiden då bronset var polerat och lyste som guld. Till höger syns knappens undersida och i mitten ser man hur det ser ut i genomskärning. Foto: Kenneth Svensson, Arkeologikonsult.



Här kan man se hur knappen varit fäst på spännet








Här kommer lite fler bilder som vi passade på att ta när vi fick hälsa på hos Arkeologikonsult.


Den här pärlan är funnen vid utgrävningarna i Hjulsta. Pärlan har mönster i sig och är tillverkad ca 100 år senare än de som är funna på Herresta. Den här pärlan kan vara tillverkad i Sverige vilket man inte tror att  pärlorna från Herresta är. Troligtvis tillverkade man pärlorna av glas från trasiga bruksföremål men man är inte säker.


Text fritt översatt från delar av Torben Sodes bok Glas på kroppen/Förlaget Thot


Förord

Om det har varit i egenskap av betalningsmedel, som symbol på en status eller som smyckedetalj på kroppen, har glaspärlorna i flera tusen år f.Kr. haft en funktion och historia. Glaspärlor kan både betraktas som vesäntliga kulturhistoriska källor och värderas i konsthistoriska sammanhang.


Glaspärlor

Världens äldsta konsthantverk


Glaspärlor är det första tillbehör ,som tillverkades i glas, så pärlmakaren är alltså den första glaskonstnären som finns.

De äldsta glaspärlor stammar från Mesopotamien och är daterad till ca. 2600 år före vår tidräkning, men först 1000 år senare blir glas och glaspärlor vanligare. De första glaspärlorna var både sällsynta och dyrbara lyxvaror, de ingick i halsband och andra smycken tillsammans med guld och ädelstenar.


Den grekiska författaren Aristofanes, som levde ca. 450 år före vår tidräkning, berättar att näst efter guld var glas det dyrbaraste material och i Jobs bok från Det Gamla Testamentet nämns glas i samband med guld, safirer och äkta pärlor bland de dyraste ägodelarna. Man har inte betraktat glaspärlorna som billiga imitationer av ädelstenar, men man har däremot värdesatt framställningen av glas och glaspärlor som en stor konst och ett bevis på att duktiga hantverkare genom högt specialiserade tekniker kunde konkurrera med och efterlikna naturens produkter.


De äldsta glaspärlorna var enfärgade, men mycket tidigt började man att dekorera pärlorna med olika ögonmotiv, dessa pärlor hade utöver prestige och skönhetsvärde en viktig funktion som amuletter. Andra pärlor blev dekorerade med olika våg- och sicksackmönster. Färgade glastrådar blev påsmälta och invärmda i glaset, varefter man med ett spetsigt verktyg formade oändliga mönster i det mjuka glaset. De metoder som användes för framställning av de äldsta glasbehållarna var alla tekniker som var kända och använda vid framställning av glaspärlor.


Bronsålderns glaspärlemakare framställde även stöpta pärlor med samma teknik som användes av dåtidens metallgjutare. Detta gäller exempelvisde mykenska glasreleifpärlor som blev stöpta i öppna formar av steatit. Glaspärlor hade samma former som dåtidens pärlor av guld, glas och guldpärlor ingick ofta i samma smycke.


Bland fynisiska glaspärlemakarna uppstod fr.o.m 8.-2 århundraden före vår tidräkning en produktion av skulpturella pärlor och glashängen i form av ansikten och djurhuvuden. Dessa glaspärlor blev framställda i byn Karthago och i verkstäder vid den fynisiska kust i det östra Medelhavsområdet. I de 3. århundradena före vår tidräkning började man att framställa mosaikpärlor med blomstermotiv och olika geometriska mönster. Mosaikpärlorna blev framställda genom att smälta samman glas i olika färger och sedan dra ut dem till en lång tråd. Den färdiga mosaikstången kortas av till mindre cylinderformade bitar, som därefter smältes ihop runt en pärlstav, på så sätt att motivet i botten på staven visade det färdiga mönstret.

Denna teknik blev speciellt i de först århundradena före vår tidräkning använd i Aleksandria.


Från hellenistisk tid har man på Rhodos utgrävt en stor glasverkstad daterad till 225 och 150 år före vår tidräkning.

Här har man förutom dryckesglas och skålar funnit mer än 10.000 glaspärlor. I verkstadslagrena hittade man dessutom ca. 200 guldfoliepärlor,vilket visar, att denna pärltyp redan var känd ca. 2 århundraden före vår tideräkning.

Pärlorna blev framställda genom att lägga ett tunnt lager guldfolie emellan två glasrör, som blev placerade, så att den ena låg i den andra. Därefter blev glasrören uppvärmda  och valsade på en liten räfflad lerform, således att de framstod som segmenterade pärlor. Sådana lerformar är kända från utgrävningar av pärlverkstäder i Aleksandria.


I den klassiske forntid var Syrien ett viktigt center för framställning av glas och glaspärlor. Det var antagligen syriska glasmakare, som i det första århundradet före våran tid räkning uppfann glasblåsningsröret och därmed skapade en revolution inom glashantverket, nämligen konsten att blåsa glas.

Mycket tyder på att det var syriska glasmakare som tog med den nya tekniken till Italien. Därmed var grunden skapad för den jättelika glasindustri som uppstod under det Romerska Imperiet. De första verkstäderna blir  etablerade i Italien, men i de efterföljande århundraden blev glasverkstäderna flyttade ut i de romerska provinserna. Man känner till pärlproduktion både i Italien, Frankrike, England och Tyskland,liksom det var en stor produktion av glaspärlor i Det Västromerska Riket.


Den tidigaste vittnesbörd vi har om framställningen av glaspärlor i Skandinavien stammar från handelsplatsen Lundeborg på Fyn,där man har funnit glaspärlor,avfallsglas och rester från glasproduktionfrån omkring år 350 efter vår tideräkning.

Senare fram under vikingatiden känner man till glaspärlframställning på alla handelsplatser och politska centerbl.a. Ribe och Hedeby. Vi känner både de färdiga pärlorna och pärlmakarens avfall. Därför har vi en tämligen precis bild av vikingatidens glaspärleproduktion.

De skandinaviska glaspärlorna skiljer sig tydligt från övrigt europeiskt material, och produktionen av glaspärlor i Norden upphör först vid vikingatidens slut.Samtidigt med den inhemska tillverkningen har man en betydande import av orientaliska glaspärlor.


Glaspärlor verkar genom hela forntiden som viktig handelsvara,som lätt kunde transporteras över långa sträckor och som nådde fram till avlägsna ägare.

Produktionen av och handeln med glaspärlor blev i långa perioder styrda av arabiska köpmän, en övervägande del av dessa glaspärlor blev producerade i den islamska världen.

Vi vet att romerska handelsresande tog med sig glaspärlor som byt-och handelsobjekt överallt,vart de kom fram,så handelspärlor är således ett aeldgammalt begrepp, som har varit känt och använt sedan forntiden.

Efter upptäckten av Amerika och med intensifieringen av handeln med Afrika och Asien kom europeiskt framställda glaspärlor till att spela enviktig roll som betalningsmedel.


Särskilt Venedig har sedan renässansen varit berömd för sina glaspärlor, både vanliga vundne pärlor,lampglaspärlor, dragna glasrörspärlor, blåstapärlor och stöpta pärlor. Millifiorepärlor och chevronpärlor är karaktäristiska venetianska pärltyper.


Det var venetianska pärlmakare som etablerade pärlverkstäder i Holland, och från dessa verkstäder fick holländska valfångare de glaspärlor, som de använde vid tuskhandel med eskimåerna på Grönland.

Glaspärlor blev ännu framställda i stort antal över stora delar av Europabl.a. i Frankrike, Spanien och Böhmen för att användas vid handel i kolonierna.

Vi vet att något av det första Columbus företog sig, efter att ha gått iland i Amerika, var att skänka glaspärlshalsband som gåvor. En skröna berättar , att holländaren Minuit på 1600-talet köpte Manhattan av Indianerna för glaspärlor och andra färgglada tillbehör till ett samlat värde av 24 dollar.


De många arkeologiska fynden av glaspärlor vid handelsstationer och tidiga nybyggarbeboelser visar glaspärlornas stora betydelse i Amerika,ofta i förbindelse med pälshandel och annan byteshandel med indianerna.

Glaspärlor har alltså använts i alla kulturer, liksom glas sedan forntiden har varit det mest använda material till framställning av pärlor.Vissa pärlor har varit förbehållt samfundets politiska och religiösa ledare, andra har varit burna av barn och ammande mödrar.

Glaspärlor har spelat en väsentlig roll som betalningsmedel i kolonierna, och har i stor utsträckning använt glaspärlor som amuletter.Sedan forntiden har glaspärlor även varit de mest använda komponenterna i halsband och smyckeskonst, pärlorna har varit ett synligt bevis på bärarens status.